The Hunger Games

För att göra det hela roligare..Såg jag THE HUNGER GAMES MOVIE TODDAAHHH. Den var jätte bra, men nådde inte upp till mina förväntningar. Vill inte skriva om det för att det är inte alla som har  sett filmen än. Då så, det jag ville var att dela med mig ett album på Youtube som är en timme lång, en fan made soundtrack på The Hunger Games, och tro mig har inte hört sånt inspirerande på ett tag, förutom Regina Spektor.

Låtarna är väldigt inspirerande och fina, just därför vill jag att ni se lyssna.

Enjoy!

The Fault In Our Stars-Recension

Titel: The Fault In Our Stars
Författare: John Green
Serie: -
Sidor: 313
Orginalspråk: Engelska, kommer snart på sv.
Utgiven: År 2012
Bokförlag: Dutton Books
Första meningen: Late in the winter of my seventeeth year, my mother decided I was depressed, presumably because I rarely left the house, spent quite a lot of time in bed, read the same book over and over, ate infrequently, and devoted quite a bit of my abundant free time to think about death.

Synopsis från Goodreads;

Diagnosed with Stage IV thyroid cancer at 12, Hazel was prepared to die until, at 14, a medical miracle shrunk the tumours in her lungs... for now.

Two years post-miracle, sixteen-year-old Hazel is post-everything else, too; post-high school, post-friends and post-normalcy. And even though she could live for a long time (whatever that means), Hazel lives tethered to an oxygen tank, the tumours tenuously kept at bay with a constant chemical assault.

Enter Augustus Waters. A match made at cancer kid support group, Augustus is gorgeous, in remission, and shockingly to her, interested in Hazel. Being with Augustus is both an unexpected destination and a long-needed journey, pushing Hazel to re-examine how sickness and health, life and death, will define her and the legacy that everyone leaves behind.

Jag kan inte fatta att denna bok skulle röra om mina känslor så ofattbart mycket. Många har hyllat denna bok och i sanningens namn, trodde jag aldrig att det de sa var sant. Jag kan konstatera att de hade rätt och att jag lurade mig själv lite grann, vilken tur. Om jag inte hade läst den så fort som möjligt, skulle jag ha förlorat en bok som är värd att läsas oavsett negativ eller negativ kritik. Jag är samt rädd för att min recension inte ska göra boken rättvisa, för tro mig det är väldigt svårt att skriva om en bok som verkligen 'took my breath away', kunde inte komma på bättre ord på svenska.  Som sagt, var boken skit bra. John Greens språk var helt underbar,  helt vanlig 'yet it was something in his word that were different, in a kind of way'. Att han kunde lyckas med att skriva känslor som en cancer-sjuk tjej på sexton-år känner, amazing. Dessutom älskade jag Hazel. You can't put your thoughts about her in words. John Greens karaktärer lämnades inte utan ett avtryck inne hos läsaren. Älskvärd, helt enkelt. Denna bok är en av de böcker som kan med sin stolthet och karaktärer placeras i hyllan 'böcker som inte kommer att försvinna från mitt hjärta på ett långt tag'.

Jag tycker att det räcker med detta. Det enda jag kräver av dig, som läser bakom en dator, iPhone, Android eller surfplattor, LÄS BOKEN! Jag tror inte att ni kommer ångra er.

“As he read, I fell in love the way you fall asleep: slowly, and then all at once.”  

Betyg: 5/5 stjärnor

Wither- Recension

Titel: Wither
Författare: Lauren Destafano
Serie: The Chemical Garden #1
Sidor: 358
Orginalspråk: Engelska
Utgiven: År 2011
Bokförlag: HarperCollins
Första meningen: I Wait.

Synopsis från Lauren Destanfos hemsida;

By age sixteen, Rhine Ellery has four years left to live. She can thank modern science for this genetic time bomb. A botched effort to create a perfect race has left all males with a lifespan of 25 years, and females with a lifespan of 20 years. Geneticists are seeking a miracle antidote to restore the human race, desperate orphans crowd the population, crime and poverty have skyrocketed, and young girls are being kidnapped and sold as polygamous brides to bear more children.
When Rhine is kidnapped and sold as a bride, she vows to do all she can to escape. Her husband, Linden, is hopelessly in love with her, and Rhine can’t bring herself to hate him as much as she’d like to. He opens her to a magical world of wealth and illusion she never thought existed, and it almost makes it possible to ignore the clock ticking away her short life. But Rhine quickly learns that not everything in her new husband’s strange world is what it seems. Her father-in-law, an eccentric doctor bent on finding the antidote, is hoarding corpses in the basement. Her fellow sister wives are to be trusted one day and feared the next, and Rhine is desperate to communicate to her twin brother that she is safe and alive. Will Rhine be able to escape–before her time runs out?


Jag är rädd för att skriva en rättvis recension på denna underbara bok. Just därför vill jag ta det kort som möjligt men recensionen kommer ändå vara innehållsrik, hoppas jag.

Jag älskade denna bok fullkomligt mycket, början var en fin introduktion till bokens andra halva och kanske hela serien.

Visst, vi är fullkomligt mest inne i det stora huset där Rhine är fången, men det flyter ändå på, för att antingen händer det något extra eller så läser man Rhines episka tankar. Rhines PoV var något som överraskade mig väldigt positivt och en bok blir ju väldigt bra när man tycker om huvudpersonens PoV. Samtidigt var Rhine en karaktär som aldrig glömde bort sin barndom och dagdrömde oftast om den tidsperioden. Samtidigt är jag riktigt rädd för att min underbara älskelse för Rhine kommer att slockna när jag läser Fever, uppföljaren på Wither.

Jag var verkligen rädd för att inte gilla den här boken eftersom boken har fått många fina recensioner och omdömen, då kan ni väl gissa hur hög mina förhoppningar på boken var. Ändå, lugnande jag ner mig under tiden jag läste boken och jag kunde vara mer gladare för det.

Lauren Destefano måste få otroligt mycket beröm för romantiken i den här boken, jag är en av de personer som tycker att romantiken i många böcker kan förstöra boken helt om de hanteras på fel sätt, och jag älskade för första gången en kärlekstriangel i en bok. Jag kunde inte under bokens gång bestämma mig för vem jag gillade mest av de två killarna för att man får lära känna båda killarna mer och mer för varje kapitel. Man visste inte heller vart man hade karaktärerna någonstans, för ena stunden kunde de göra något helt ofattbart, som vi människor.

Jag fullkomligt älskade Deirdre, Jenna och ROSE! Jag älskade The sister Wives bandet, de var något som lyste upp boken väldigt mycket på olika sätt.

Wither är ingen action-bok och är därför ingen bok för  action-fantaster, men ändå kan ni prova på att läsa boken. Jag älskade spänningen och alla karaktärerna, utom en och jag älskade huset. Ha dock inte för höga förhoppningar, det kan förstöra läsupplevelsen. Sist men inte minst, ha en bra lässtund.

Betyg: 5/5 stars

Never forget why you're here.

Det borde finnas regler- Recension

 Titel: Det borde finnas regler

  Författare: Lina Arvidsson

  Serie: -

  Sidor: 317

  Orginalspråk: Svenska

  Utgiven: År 2012

  Bokförlag: Gillaböcker

  Första meningen:  Vi hänger vid gungorna, jag och Mirjam.

Synopsis från Gillaböcker;

Det borde finnas regler är estradpoeten Lina Arvidssons debut, en ungdomsroman med överrumplande humor och en unik ton. Gapskratt efter gapskratt, ända in till den svarta kärnan.
Mia och Mirjam är fjorton år och bästa vänner. De bor i
en håla och är sjukt uttråkade. Mirjam löser detta genom att bli kär i Per Hyllen:
​
”PER HYLLÉN = Jävligt gammal och ful. Mirjam ljög i början och sa att han var tretti, men sen försa hon sig och nu vet jag att han är fyrti. Det är ofattbart gammalt! Det är liksom som min pappa ungefär. Jag har målat upp en hotbild, alltså en sån man gör på brottslingar, för att lättare kunna kartlägga dom. Informationen har jag fått från Mirjam, som inte kan få nog av att prata om honom. Man tror inte det kan finnas så mycket att säga om en ful gammal gubbe. Men det gör det tydligen.”
​
Mia är äcklad, och kanske lite avundsjuk. Tills hon träffar Vlad, som har hatt och hängslen och spelar i band och har hoppat av gymnasiet och skriver en roman på skrivmaskin ”för att han gillar ljudet”. Att vara med honom känns som magi, som overkligt, som sockerdricka. Men det är så svårt att vara sig själv. Hur ska man kunna vara det om man inte ens vet vem en själv är? Är det nån som har tänkt på det?



Boken var helt okej inte jättebra utan okej. Boken var otrolig seg och jag väntade bara på att något häftigt skulle hända men boken var lika tråkig som hålan de bor i är. Det var nog en av bokens negativa sidor och det flera negativa än positiva åsikter om denna bok.

Det tog en tid för Vlad, kärleksintresset i denna bok, att dyka upp i boken och när han väl gjorde det, fick man aldrig någon klar bild av honom, utan bara att han var en kulturkille som håller på både två band och en roman, dessutom var han lite mystisk och då undrar jag om författaren ville det själv eller om det var något hon inte tänkte extra noga på. Jag ville verkligen känna honom mer och att det skulle göra honom till en riktigt realistisk karaktär. Han fanns men var ändå inte där kändes det som när man läste. Ändå är jag glad att kärleksintresset inte hade någon stor roll i 'Det borde finnas regler'.

Vad ville författaren egentligen visa oss? Hade hon något speciellt budskap i åtanke? Varför heter bokens titel 'Det borde finnas regler'? Någon som har läst boken och har lyckats klura ut vad Lina Arvidsson menar med den titeln?

Mia eller Maria som heter egentligen var en jobbig huvudperson men ändå var hon behaglig i vissa stunder och då var hon verkligen sig själv, medan hon i andra situationer personifierade väldigt mycket sig med Mirjam, det var väldigt jobbigt ska ni veta. Jag tror att hon fortfarande är vän med Mirjam för att Mirjam har allt hon inte har och hänger med henne för att få smaka på det hon inte har men så gärna vill ha. Även om man fick den tanken när man läste, och Mia visade tydligt vad hon tycke om Mirjam, kunde man ändå känna att deras vänskap var äkta. Det enda vettiga med Mia var att hon i slutet, för en gång skull, sa  att hon kunde vara sig själv om de andra var upptagna, vilket alla är.
Hon var verkligen osjälvsäker och hade dåligt självförtroende i början av boken och det fortsatte till den sista tredjedelen av boken, och hennes tankar var outhärdliga ibland att jag ville smälla till henne angående några saker hon tog upp. Dessutom tog hon upp att många i hennes skola är fittor, miffon och andra fula ord och  det var en aning tröttsam att hon tog just upp om de och inte pm de som  var icke störda, de var åtminstone värda en chans om att få en plats i Mias historia.
Det verkade också som att alla killar var idioter, speciellt de andra killarna i åttan. Alla killar är väl inte så? Även om de bor i en håla och försöker leka amerikanare.
Jag gillade ändå Mias PoV, det var en aning rolig att läsa på grund av språket som lättade upp berättelsen och Mias tankevägar och känslor. Lina Arvidsson ska få cred för språket och om hon inte hade skrivit som hon gjorde i 'Det borde finnas regler' skulle den inte vara som den nuvarande boken. De gånger jag tycke om Mia var när hon visste vad hon ville och inte gjorde saker för omvärlden ville att hon skulle göra.

Mirjam, Mias bästa vän, vad finns det att säga om henne? Jag fick inget grepp om henne och just därför vill jag inte kommentera hennes handlingar och personlighet.

Karl, gillade jag otroligt mycket och han måste nog vara den enda, som jag fattade tycke för direkt. Han verkade vara en vanlig kill-karaktär vid sidan om hans smarta hjärna men samtidigt ville han inte heller hålla på att vara en person omvärlden vill att man ska vara. Han lyste upp boken och jag önskar att han kunde ha fått en större roll i boken.

Detta var som sagt inte min typ av bok, men jag kände den stunden jag lånade den att jag behövde byta genre och njuta av någon annan sort bok och just därför är jag en aning besviken över att boken inte levde upp till mina förväntningar. Om man är en person som bara vill njuta en bok där karaktärerna har en stor roll och inte vill ha någon roman där det inte händer något särskil passar nog den här boken dig.

Betyg; 2,5/5 stjärnor

Citat från Bloodlines

Bloodlines hade otroligt bra citat och roliga dessutom. Citaten är spoilerfria, hoppas jag.

“I don't suppose," I said, once we were in the car, "that she just gave you the job based on looks alone?"
Adrian had been staring off but now flashed me a big smile. "Why, Sage, you sweet talker."
"Thats not what I meant! What happened?"
He shrugged. "I told the truth."
"Adrian!"
"I'm serious. She asked me what my greatest strength was. I said getting along with people."
"Thats not bad," I admitted.
"Then she asked what my greatest weakness was. And I said, 'Where should I start?'"
"Adrian!"
"Stop saying my name like that. I told her the truth. By the time I was on the fourth one, she told me I could go.”    

“While Adrian was interviewing in the back, I got a table and some coffee. Trey came to visit me after about fifteen minutes.
"Is that really your brother?" he demanded.
"Yes," I said, hoping I sounded convincing.
"When you said he was looking for a job, I pictured a male version of you. I figured he'd want to color code the cups or something."
"Whats your point?" I asked.
Trey shook his head. "My point is that you'd better keep looking. I was just back there and overheard him talking with my manager. She was explaining the cleanup he would have to do each night. Then he said something about his hands and manual labor.”    
“Hey, Sydney. I thought I saw your car out there." He glanced around. "Is, uh, Jill with you?"
"Not today." I said. New insight struck me as I recalled that Lee attended school in Los Angeles. "Lee, have you ever dated a human girl at your school?"
Adrian arched an eyebrow. "Are you asking him out, Sage?"
I scowled. "No!”    

“Yeah. Rose." Jill sighed and stared vacantly ahead. "She's all he sees when he closes his eyes. Flashing dark eyes and a body full of fire and energy. No matter how much he tries to forget her, no matter how much he drinks . . . she's always there. He can't escape her.”    

“Now I see some family resemblance. I was starting to wonder if Jill was adopted, but you two kind of look like each other."
"So does our mailman back in North Dakota," said Adrian.”    

“You look too pretty to be useful." "Truer words were never spoken.”    

“I have to get back there." I said to Adrian. "Into that door."
He arched an eyebrow. "What, like sneaking in? How very black ops of you. And oh, you know— dangerous and foolish."
"I know." I said, surprised at how calm I sounded as I admitted that. "But I have to know something, and this may be my only chance."
"Then I'll go with you in case that guy comes back," he said with a sigh. "Never let it be said Adrian Ivashkov doesn't help damsels in distress.”    
“Thanks for looking out for her, Sage. You're okay. For a human."
I almost laughed. "Thanks."
"You can say it too, you know."
I walked over to Latte and paused. "Say what?"
"That I'm okay...for a vampire," he explained.
I shook my head, still smiling. "You'll have a hard time getting any Alchemist to admit that. But I can say you're okay for an irreverent party boy with occasional moments of brilliance."
"Brilliant? You think I'm brilliant?" He threw his hands skyward. "You hear that, world? Sage says I'm brilliant.”    

Bloodlines- Recension

Titel: Bloodlines
Författare: Richelle Mead
Serie: Bloodlines #1
Orginalspråk: Engelska
Utgiven: År 2011
Bokförlag: Razorbill
Första meningen: I couldn't breath.

Synopsis från Goodreads;

The first book in Richelle Mead's brand-new teen fiction series - set in the same world as Vampire Academy.

When alchemist Sydney is ordered into hiding to protect the life of Moroi princess Jill Dragomir, the last place she expects to be sent is a human private school in Palm Springs, California. But at their new school, the drama is only just beginning.

Populated with new faces as well as familiar ones, Bloodlines explores all the friendship, romance, battles and betrayals that made the #1 New York Times bestselling Vampire Academy series so addictive - this time in a part-vampire, part-human setting where the stakes are even higher and everyone's out for blood.

GODDHSHDHSHDHA. Boken var verkligen bra. Den var bättre än vad jag trodde. Den var inte fylld av action redan från första sidan utan det kändes som att den hade en lugn påverkan men samtidigt var den spännande, speciellt tyckte man om dramat som pågick i Amberwood, skolan där de gömde sig för att hindra ett inbördeskrig inom Moroi-världen. Jag älskade alla nya karaktärerna, trots att vissa av dem var bad-ass. Jag ville för en gång skull skippa Vampire Academy och då blev man väldigt glad över att byta till en miljö man kan reletera till, trots att det finns liknande problem i Vampire Academy.

Jag visste från den stunden jag fick träffa Sydney i VA att jag skulle gilla henne, även om hon inte gillade dhampirs och Moroi. Det fanns samtidigt något mystiskt under ytan just om Sydney och ville läsa mer om henne från hennes PoV. Richelle gjorde  Sydneys PoV otroligt bra. Sydney var allt från rolig människa till en realistik, man kunde inte låta bli att tycka synd om hennes ätstörningar. Jag ville skaka om henne och säga att hon är perfekt trots att hon inte gillade hennes kroppsform.Trots det utvecklades Sydney verkligen som en karaktär, hon gjorde allt hon kunde för sin syster, som inte förstod att Sydney gjorde det för att skydda henne. Samtidigt börjar hon tycka om sina fiender, trots att hon inte märkte det under handlingens gång. Man fick veta extremt mycket om Sydney, både hennes positiva sidor och negativa sidor. En positiv sida var henne kärlek för bilar och att hon döpte sin nya bil, som hon fick av en karaktär i boken, till Latte för hennes kärlek till kaffe.

Adrian, var riktigt krossad i denna bok ändå klarade han att leverera skämt, som var riktigt strålande. Jag njöt av att se honom agera som riktig brorsa inför Jill. Sydney och Adrian skulle verkligen passa som ett par. Då är frågan hände något mellan de två?

Takten i denna bok var riktigt bra, enligt mig, för jag behövde en bok där bara drama skedde och inte för många omänskliga problem och för stunden passade denna bok riktigt bra. Om jag hade läst denna under en action period skulle jag ha gett den tre stjärnor av fem.

Sammanfattningsvis, är denna bok väldigt bra att läsa efter att man har läst ut hela VA, eftersom boken spoilar de viktigaste händelserna som hände i VA. Det är bra att plocka upp denna bok när man verkligen vill ta det lugnt med läsningen  men andå ha en bladvändare till hands. Bokens starkaste sida var karaktärerna. Richelle Mead hade även med bra mysterier och jag blev förvånade när jag fick reda på två av de några mysterierna. Boken hade underbar humor, som gjorde att jag skrattade ordentligt..Om man tycker om att lyssna på Coldplay när man läser, passar deras låtar otroligt bra till Bloodlines.


Betyg; 5/5

FÖLJ MIG PÅ BLOGLOVIN!

Om du vill, så kan du följa bloggen här:

Följ min blogg med Bloglovin

Matched - Recension

Titel: Matched
Författare: Ally Condie
Serie: Matched #1
Sidor: 366
Originalspråk: Engelska, svenska. Matchad
Utgiven: År 2010
Bokförlag: Razorbil
Första meningen:Now that I've found the way to fly, which direction should I go into the night?


Synopsis från Goodreads;

On her seventeenth birthday, Cassia meets her match. The Society dictates that he is her perfect partner for life, except he's not.

In Cassia's society, Officials decide who people love.
How many children they have.
Where they work.
When they die.

But, as Cassia finds herself falling in love with another boy,
she is determined to make some choices of her own.

And that's when her whole world
begins to unravel...

 Baam, på första och andra kapitlet får man direkt veta Cassias framtida make och tro inte att jag blev så överraskad, hade en aning redan om vem det kunde vara. Det är lite svårt att skriva om Cassia eftersom hennes känslor är en som berg-och-dalbana under boken och det gjorde att jag verkligen gillade henne en stund medan den ena var det helt bullshit att jag inte förstod hur hon kunde tänka så, men jag tror att den delen hör till tonårsperioden. Hennes PoV var underbar helt igenom och trots att jag inte kunde hålla med Cassia om olika tankar och känslor, bland annat om den personen hon faller pladask för och det gjorde att jag inte förstod deras relation till en början men jag märkte att i slutet av boken att jag började gilla pojken mer och mer på grund av sina tankar och  den mystiska men ännu hemska barndom och hur det har orsakat hans liv väldigt mycket.

Den killen Cassia blev matchad med i alla första början var underbar och man fick syn på olika sidor av honom som person och det gjorde bara honom till en större älskvärd karaktär, trots att vissa av sidorna inte var goda. 

Det hände något i mitten som gjorde att jag ville sluta boken och jag kan inte säga vad det var för något för att jag inte får grepp på det än även om jag läste ut den för några timmar sedan. Även om jag inte fick grepp på vad det var, så visste jag att skulle sänka betyget på boken en aning.

Jag älskade dikterna och Cassia farfar, ohh, jag älskade honom verkligen, det var han som satte igång hennes rebell-gnista när han sa att hon skulle läsa en dikt efter hans död. Dikten gjorde handlingens avgörande. Det tog tid för den att gro och växa men när det väl kom så blev Cassia ännu starkare och det gjorde mig gladare och struntade då i hennes jobbiga stunder, då hon agerade som en barn-unge.


Boken hade starka karaktärer men Condie hade även byggt upp en stark och utformande värld som gjorde att jag verkligen kunde uppleva att leva i det samhället med de perfekta tåg-tiderna, utsikten från ett speciellt berg som man fick läsa om väldigt mycket och själva människorna, hur de lyssnade på 'the-society', lite svårt att förklara på svenska, men vi kan väl säga, de som har makten över staden och människorna, musikhallen, spelhallen, Cassias 'Banquet', Cassias 'jobb' och skola, som de kallade för 'The second-school'. 
Jag trodde att samhället Condie skulle beskriva skulle vara ett platt samhälle och inte skrivas om så mycket på grund av kärleks-triangeln, men nej, jag hade fel och det gjorde mig så glad att jag fick läsa om ett helt nytt samhälle, den är inte likt Divergent, Legend, The Hunger Games, ändå har de fyra böckerna något gemensamt, som man inte snappar upp om man inte läser och förstår det som sker mellan raderna och det är nog det som gör dystopier intressanta, trots att man vet vad som kommer hända, så finns det så många olika twistar, känslor och tankar  i de olika samhällena man får läsa om, trots att de verkar så lika när man tänker generellt.

Jag får inte heller glömma att säga att både Legend av Marie Lu och Matched har något gemensamt, förutom att de är båda dystopier, är att båda har en likadan hemlighet och det blev en liten  positiv överraskning. Ska bli kul att få läsa om vad författarna har tänkt att göra med hemligheten i uppföljarna. 


Matched hade en otrolig början, en liten ''konstig'' mitt, och ett spännande slut. Jag vill verkligen läsa hur det ska gå för Cassia, Xander, Ky och hennes föräldrar och Bram men även sidkaraktärerna man fick möta i Matched som gjorde handlingen en aningen mer vanligt att värdefullare att läsa om. 


Betyg: 4/5

Sammanfattning: Februari 2012

Var rätt upptagen igår, att jag inte hade hann med en sammanfattning på Februari månad igår. Men idag kommer den. Here we go.

Antal lästa böcker: 10 st
Antal lästa sidor: 4 138 
Genomsnittligt betyg: 4.25 stars

Antal engelska böcker: 8
Antal svenska böcker: 2

Månadens bästa böcker:




 


















 










Månadens besvikelse/sämsta bok:

 










Alla böcker lästa denna månad:

Legend- Marie Lu           

 4.5/5 stars

Gone- Michael Grant       

4/5 stars

Silence- Becca Fitzpatrick 

4/5 stars

Extremely loud & Incredibly Loud- Jonathan Safran Foer 

5/5 stars

Clockwork Angel- Cassandra Clare 

5/5 stars

Nightshade- Andrea Cremer 

4/5 stars

Hjärtans fröjd- Per Nilsson 

3/5 stars

Spirit bound - Richelle Mead

4/5 stars

Last Sacrifice- Richelle Mead 

5/5 stars

Strimmor av hopp - Ruta Sepetys 

4/5 stars

Jag har skrivit några recensioner till på engelska och lagt ut dem på Goodreads. Om ni vill att jag ska skicka länken till er på någon speciell bok jag läste under februari-månad, är det bara att skriva en kommentar eller kontakta mig på twitter eller via min mejl.

Legend - Recension

Titel: Legend
Författare: Marie Lu
Serie: Legend #1
Sidor: 305
Originalspråk: Engelska
Utgiven: År 2011
Bokförlag: Putnam Juvenile 
Första meningen: My mother thinks I'm dead. 


Synopsis från Goodreads;


What was once the western United States is now home to the Republic, a nation perpetually at war with its neighbors. Born into an elite family in one of the Republic's wealthiest districts, fifteen-year-old June is a prodigy being groomed for success in the Republic's highest military circles. Born into the slums, fifteen-year-old Day is the country's most wanted criminal. But his motives may not be as malicious as they seem.

From very different worlds, June and Day have no reason to cross paths - until the day June's brother, Metias, is murdered and Day becomes the prime suspect. Caught in the ultimate game of cat and mouse, Day is in a race for his family's survival, while June seeks to avenge Metias' death. But in a shocking turn of events, the two uncover the truth of what has really brought them together, and the sinister lengths their country will go to keep its secrets.

Full of nonstop action, suspense, and romance, this novel is sure to move readers as much as it thrills
  

Jag läste ut denna bok på en dag och det betyder ju oftast att den var otroligt bra och det var den. Min första reaktion, när jag öppnade boken för att läsa var den guldiga texten och att Day var en tjej, men tydligen var han en kille och blev lite överraskad. Man fick verkligen känna Day som person och han var en realistisk karaktär och jag njöt verkligen av att läsa hans PoV. Man fick lära känna hans familj ur ett ovanligt perspektiv och det gillade jag extremt mycket och  man förstod verkligen hans känslor för sina bröder och mamma och sist men inte minst Tess, en underbar sidkaraktär. Dessutom visste Day vad han ville och lät ingen hindra honom att göra det han skulle göra och för varje revolt hade han gjorde, hade han alltid ett mål att sikta på. Plauge-smittan var något som spelade stor roll i boken och som orsakade handlingen rätt mycket och gjorde hela handlingen riktigt spännande.
  
Om man var uppmärksam som jag var när jag väl hade läst 40 sidor ur boken, visste jag att Day och June skulle gilla varandra och då fick jag en  hat-känsla, för att jag orkade verkligen inte med ett kärleksdrama efter att ha läst många före, men det störde inte bokens handling så värst mycket. I slutet av boken shipade jag faktiskt Day och June trots den starka hat-känslan jag fick i början. 

 June var en kvinnlig och stark karaktär som var verkligen en bad-ass karaktär och det gillade jag verkligen. Det finns inte så mycket att skriva om June för att hon har likadana sidor som Day och jag avgudade verkligen hennes bror Metias, han var verkligen en älskvärd karaktär. June hade också en rolig och bra PoV så jag njöt av att läsa om två starka karaktärer för det finns inte så många böcker som sprider just den känslan när man läser två PoV.

Det fanns också karaktärer man visste att man skulle älska och hata. Några av de älskvärda karaktärerna var Tess, John (hans roll i slutet var helt sorglig), Eden och Kaede. De karaktärer man verkligen hatade, från min syn på boken var Thomas (USCH!) och Commander Jameson. 


Men, boken hade också en väldigt lös och generell sida. Jag fick aldrig något grepp om alla områden som fanns i det samhället och  hur många personer det levde i varje område och vad de som bodde  i de rika och fattiga områden gjorde. Man fick läsa om olika områden men inte helt klart och tydligt. Det var  synd, för jag förväntade mig att få läsa om  olika områden och få veta deras historia. Men jag tror att Marie Lu, kommer att skriva mer om det i uppföljaren, förhoppningsvis eller så åker karaktärerna till en annan plats i USA. 
Det fanns också karaktärer jag hade velat läsa mer och det var, Days pappa, Thomas och Tess , men tyvärr får man inte begära allting i världen. Även om vi hade fått veta mer om Days pappa, Thomas och Tess skulle det nog ha lett till större problem än vad det redan fanns. Problemen som fanns var också riktigt spännande att få läsa om, ibland var det lite för lätt att snappa upp ledtrådarna och se vem den skyldige var.


Som sagt, denna bok var verkligen en action-bok och en underbar bok. Karaktärerna var verkligen bokens största och starkaste sida. Samtidigt jag tror att vem som helst som läste denna bok, skulle ha fallit pladask för någon av karaktärerna oavsett för problem som gjorde att läsaren inte gillade boken helt ut. Boken var inte heller tråkig någonstans utan det gick rann som forsande vatten. Boken hade verkligen en början, ett mitt och ett slut. Trots att jag inte gillade slutet så mycket, var det ändå ett bra slut. Jag ångrade verkligen inte att jag läste den på lovet och plockade upp den på PunktMedis. 




Betyg: 4,5/5 stars