Författare: John Green
Serie: -
Sidor: 313
Orginalspråk: Engelska, kommer snart på sv.
Utgiven: År 2012
Bokförlag: Dutton Books
Första meningen: Late in the winter of my seventeeth year, my mother decided I was depressed, presumably because I rarely left the house, spent quite a lot of time in bed, read the same book over and over, ate infrequently, and devoted quite a bit of my abundant free time to think about death.
Synopsis från Goodreads;
Diagnosed with Stage IV thyroid cancer at 12, Hazel was prepared to die until, at 14, a medical miracle shrunk the tumours in her lungs... for now.
Two years post-miracle, sixteen-year-old Hazel is post-everything else, too; post-high school, post-friends and post-normalcy. And even though she could live for a long time (whatever that means), Hazel lives tethered to an oxygen tank, the tumours tenuously kept at bay with a constant chemical assault.
Enter Augustus Waters. A match made at cancer kid support group, Augustus is gorgeous, in remission, and shockingly to her, interested in Hazel. Being with Augustus is both an unexpected destination and a long-needed journey, pushing Hazel to re-examine how sickness and health, life and death, will define her and the legacy that everyone leaves behind.
Jag kan inte fatta att denna bok skulle röra om mina känslor så ofattbart mycket. Många har hyllat denna bok och i sanningens namn, trodde jag aldrig att det de sa var sant. Jag kan konstatera att de hade rätt och att jag lurade mig själv lite grann, vilken tur. Om jag inte hade läst den så fort som möjligt, skulle jag ha förlorat en bok som är värd att läsas oavsett negativ eller negativ kritik. Jag är samt rädd för att min recension inte ska göra boken rättvisa, för tro mig det är väldigt svårt att skriva om en bok som verkligen 'took my breath away', kunde inte komma på bättre ord på svenska. Som sagt, var boken skit bra. John Greens språk var helt underbar, helt vanlig 'yet it was something in his word that were different, in a kind of way'. Att han kunde lyckas med att skriva känslor som en cancer-sjuk tjej på sexton-år känner, amazing. Dessutom älskade jag Hazel. You can't put your thoughts about her in words. John Greens karaktärer lämnades inte utan ett avtryck inne hos läsaren. Älskvärd, helt enkelt. Denna bok är en av de böcker som kan med sin stolthet och karaktärer placeras i hyllan 'böcker som inte kommer att försvinna från mitt hjärta på ett långt tag'.
Jag tycker att det räcker med detta. Det enda jag kräver av dig, som läser bakom en dator, iPhone, Android eller surfplattor, LÄS BOKEN! Jag tror inte att ni kommer ångra er.
“As he read, I fell in love the way you fall asleep: slowly, and then all at once.”
Betyg: 5/5 stjärnor
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar