Rör mig inte!- Recension

Titel: Rör mig inte!
Författare: Tahereh Mafi
Serie: På eng. Shatter me #1
Sidor: 304
Orginalspråk: Engelska
Utgiven: År 2012
Bokförlag: B Wahlströms
Första meningen: Jag har varit inlåst i 264 dagar.

Synopsis från B Wahlströms;

Ingen vet varför Juliettes beröring är dödlig. Och så länge hon sitter inlåst och inte kan skada någon är det ingen som bryr sig om det heller. Världen har för fullt upp med att falla sönder för att ha tid med en 17-årig, trasig och inbunden tjej. Svält och sjukdomar decimerar befolkningen, fåglarna flyger inte längre och molnen har fel färg.
Återetablissemanget sa att bara de kunde ställa saker till rätta igen, och de låste in Juliette i en cell. Nu har så många människor dött att de överlevande viskar om krig. Och Återetablissemanget ändrar sig. Kanske är Juliette mer än en pinad själ i en giftig kropp. Kanske är hon precis vad de behöver just nu.
Juliette tvingas välja: bli ett vapen i Återetablissemangets tjänst. Eller slåss mot dem.

Bokens orginaltitel heter, Shatter me är väldigt fin. Den beskriver bokens handling och huvudpersonens tankar väldigt bra. Däremot kan jag inte reletera till sveriges titel, Rör mig inte! Den fungerar men ändå inte.

Nu är det bäst att vi återgår till boken. Juliette, huvudpersonen som är mer än människa. Hennes

beröring kan orsaka hemska saker. Mer än vad man kan ana och är inte alls någon ''gåva'' hon skulle ha valt själv ifall hon fick göra det. Dessutom har hon alltid sedan urminnes, efter att ha dödat en liten pojke, även om hon inte ville det, försökt att passa in i samhället. När hon var yngre och även flera år senare har hon kallas för psysko m.m.. Hon har hela tiden har varit ensam, har inte kunnat få känna någon utan att något hemskt händer.

Hennes familj utlämnade henne till ett sjukhus just på grund av hennes ''gåva''. Åh, just på den punkten kände jag extra empati för henne, vad jobbigt det måste kännas att inte känna sig älskvärd bland sin omgivning, speciellt av sin familj. En vanlig familj stöttar alltid en, men det gjorde de inte i Julietts familj. Från och med första sidan kände jag på mig att jag skulle gilla henne, på grund av hennes dagdrömmar. Hennes dagdrömmar var allt från underbara till smärtsamma. Jag älskade hennes tillbakablickar och sättet hon berättade om saker och ting.

Författaren lyckades väldigt bra på den punkten och på en annan punkt. Den andra punkten är, att hon utelämnade väldigt många saker. Hon var inte jätte detaljerad utan hade väldigt generella cliffhangers. Dessa cliffhangers gjorde att man verkligen ville läsa vidare och vidare. Bokens språk hade en stor roll i denna bok och utan den skulle jag inte ha kunnat läst vidare. I början var Juliette en aning lite jobbig sedan blev hon bättre och bättre. Boken hade en del action men inte tillräckligt för att jag skulle älska, älska denna bok på grund av dess action. Samtidigt, var det så att man blev presenterade för många personer när man inte trodde att det skulle ske på grund av omständigheterna i boken.

Tahereh Mafi har verkligen skapat en fin dystopisk värld som gjorde att jag ville veta mer och mer om hur allt hade gått till att vara en jättefin planet till en katostrofal. Jag hungrade efter väldigt mycket fakta, som Juliette gjorde under bokens gång, man fick veta en del men inte tillräckligt. Just detta gjorde att jag tänkte lite extra på om denna bok var första delen i en serie eller inte. Om den inte hade varit det, hade jag blivit besviken. Detta gör att jag verkligen tänker läsa andra delen i SHATTER ME serien. Dessutom undrar jag om några saker som berör Juliette i första boken kommer bli förklarad i andra boken, om inte kommer jag då också bli besviken.

Denna bok var bättre än vad jag trodde. Den var inte jätte dålig men inte heller skitbra.

Betyg; 4/5

TACK FÖR RECENSIONSEXEMPLAR B WAHLSTRÖMS!